DET KANSKE ÄR BUDBÄRAREN SOM SKA SKJUTAS – del 5.

Folket tänker att politiken av idag sägs vara pragmatisk och idélös men att det i själva verket är tvärtom. Att all den s.k. pragmatiken är väldigt idébaserad men att idéerna är dåliga och det gör handlingarna än sämre och därtill väldigt få.
Genom att pröva sig fram och att mäta resultat på ett annat sätt än opinionsmätningar så kan man finna den rätta lösningen.
Folket vill ha all tid i världen men är därför beredda att stå ut med lite kaos.
Folket vill inte ha ledare som agerar med siktet inställt på en maktposition som skapar en bedräglig ordning men med mycket begränsad livstid.

De små jävla djuren får alltid sympati.

De säger:
Om du blir sjuk ska du få prata med
någon i telefon samma dag.
Du kan ringa din central.

De säger:
Om du får veta att du behöver träffa en man
ska du få tid inom en vecka.
Om du behöver hjälp med det
ska du få en tid inom tre månader.

De säger:
Om du själv ringer till någon
så räknas tre månader från den dagen
en specialist meddelar
att du ska få veta om du behöver behandling
inom tre månader.

De säger:
Om du blir sjuk
ska du ringa de vanliga.
På torsdagar, helger, kvällar och nätter
ska du inte ringa.
Då säger personalen till
om du behöver något.

De säger:
Om du har fått tid
har du rätt att få tillbaka räkningen du betalade
men du ska ändå få det du beställt.
Men då måste du säga till direkt
fast inte på mottagningen.

De säger:
Om någon tror att du kan dö
inom två veckor efter en remiss som du beställt tid till
ska du beställa tid.
Barn ska inte vänta mer än två dagar.

De säger:
Du måste också betala en avgift för att få räkningen.

De säger:
Du har rätt att åka till ett annat landsting
om det finns plats där
men du får själv betala resan dit.

De säger:
Du kan inte själv välja var på kroppen
du ska få särskild specialisthjälp
till exempel befruktning med provrör
eller operation mot fetma.

De säger:
Du har rätt att låsa din journal
utom i särskilda fall
när någon annan har nyckeln.

De säger:
Telefonnumret hittar du i telefonkatalogen.


De säger:
Du som inte förstår svenska
ska säga till före besöket om du vill ha hjälp.
Folkservicen är gratis.

De säger:
Du kan inte kräva att få en viss hjälp
om du inte tror att det behövs.

De säger:
Ring till de vanliga
om du får besvär.
Om ingen svarar
så kan du hitta numret
på internet.
Ring 112 om du inte kommer fram.

De säger egentligen:
Vi har blandat en cocktail på kärlek och hot. Svep den. Ge upp.

De säger egentligen:
Makten vill få dig att göra något du egentligen inte vill eller behöver.
Vi delar makten över beslutet.
Någon annan häruppe har makten över dagordningen.

Jag säger:
Jag har makten över tanken.
Och makten över känslan har barnen.
Och de små jävla djuren.

Spotta ut det med tandkrämen.

 

Vi blir ofta främmande för varandra och därmed anstränger vi oss alldeles för hårt.
Vi söker kanske mera varandras gillande än allmänhetens.
Genom anpassningen följer vi vår givna miljö och därmed skapas en igenkänning.

Det är ju han, den där. Lätt förutsägbar och enkel att styra.
Han är ju den, det är rätt ut sagt enkelt men svårt.

Finns han till för organisationer? Finns jag till för den här generationen?

Eller är frågan ställd ur fel perspektiv? Kan jag glömma bort mig själv och sätta mig på mitt sekels stol och blicka ut över mänskligheten? Det känns svårt i en tid när blygsamhet och skamlöshet samtidigt är dygder. När skuld sägs vara ofarligt och ansvar smakar så illa att man spottar ut det med tandkrämen.

Ofta tar man till praktiska argument när den djupare tanken inte går att förklara.

Jo, du förstår, jag har lite klena tänder. Eller – jag har inte tid just nu.